Josef Albers och Interaction of Color
worshop 1BA Program Kontekstualisering H2017
Innan vi börjar undersöka
färgen som konstnärligt uttrycksmedel vill jag börja med att ge en historisk
tillbakablick på Josef Albers och Interaction of Color.
Första gången jag kom i kontakt med Josef Albers färglära var på mitten av 80-talet på Kyrkeruds Folkhögskola i
Årjäng, Sverige. Där fanns det av någon anledning en klassuppsättning av den
svenska översättningen av KG Nilsson, som var professor vid Konstakademin i
Stockholm.
Vi hade ingen färgundervisning och jag fattade aldrig varför skolan
hade köpt in böckerna, men jag försökte lästa lite i den och fattade ärligt talat
inte så mycket. Några år senare så studerade jag vid Nordiska
Konstskolan i Karleby i Mellersta Österbotten eller Pohjoismainen taidekoulu,
Kokkola i Keski-Pohjanmaa som det heter på finska. Nordiska konstskolan var en
ren målar skola och på den tiden kanske den bästa i förskolan i Norden med
många mycket duktiga gästlärare.
På vårterminen skulle vi ha 14 dagers färglära
med den nyligen avlidne finska konstnären, nestorn i färglära i Finland; Carolus
Enckell.
Det visade sig att
färgundervisningen i Finland sedan 70-talet varit starkt påverkad av Josef
Albers och Interaction of Color. Anledningen var att man lika länge undervisat
i Albers på Vapaa Taidekoulo (Fria Konstskolan) i Helsingfors, där Carolus tidigare
varit rektor.
Fria konstskolan grundlades redan1935 som ett alternativ till den
klassiska undervisningen på Konstakademin och den har med tiden
utbildat flera kända studenter som t.ex. Tove Jansson och Eija Liisa Ahtila.
Carolus berättade att man på
biblioteket fann ett exemplar av första utgåvan av Interaction of Color från
1963 utgiven av Yale University Press, en gåva till skolan av Harry Gullichsen,
en av skolans grundare. Gullichsenfamiljen var viktiga mecenater i Finskt
konstliv som samarbetade bl.a. med Alvar Alto och startade Artek. Tillsammans med den
dåvarande rektorn Tore Arne började Carolus att studera övningarna i
Interaction, för det är nämligen en kurs. Detta arbete ledde till att man
översatte Interaction till finska 1978 till Värien vuorovaikutus och att
man också tryckte upp en fullständig finsk upplaga.
Men historien om Interaction
of Color började i Tyskland. Josef Albers blev antagen som student 1920
vid Bauhaus i Weimar, 32 år gammal och var redan utbildad lärare i
teckningslärare. Hans pedagogiska förmåga uppmärksammades snart och började undervisa
som lärare på Bauhaus 1923. Nu skall jag inte säga så mycket om Bauhaus, men
jag vill kort nämna något om färgundervisningen som kan vara intressant.
En
annan känd pedagog från Bauhaus, vid sidan av Albers, som haft ett stort inflytande
på färglära är tveklöst Johannes Itten. I Norge har han dominerat färgundervisningen
på alla nivåer i skolsystemet, kanske beroende på att hans bok; Fargekunsten är
översatt (Forsytia forlag). Men Ittens tid på Bauhaus blev ganska kort
(1919-1922), då han avskedades bland annan på grund av religiösa svärmerier som
inte uppskattades av skolans ledning.
Albers blev en del av en
grupp på Bauhaus som i sina arbeten undersökte färg. Gruppen bestod av Gropius,
Kandinsky, Klee, Feininger, Schlemmer och Hirschfeld-Mack och de diskuterade
samtidens färgteoretiker som Philipp Otto Runge, Chevreul, Schpenhauer, Helmholz och
Ostwals. Men den kanske störst inflytande på Bauhaus var Goethes färglära
(1810). Den studerades av alla på Bauhaus, berättar Albers i ett brev till
Rudolf Arnheim.
En annan bidragande orsak var undervisningen till Adolf Hölzer
(1853-1934). Han pensionerade sig 1919 och avled bortglömd 1934, men var en
otroligt spännande pedagog och konstnär. Hölzer var en proto-modernist, Goethe
expert som undervisade i Stuttgart som gav oss den 12 delade färgcirkeln som Itten
tagit äran av. Från Bauhaus var Itten, Schlemmer och Hirschfeld-Mack var hans
studenter men också andra blivande frontfigurer inom tysk avantgarde som Ackermann,
Baumaeister och Nolde.
Weimar var just den plats
där Goethe bodde större delen av sitt vuxna liv och varje dag på väg till sin
undervisning på Bauhaus mellan 1923 till1925 passerade Albers Goethes trädgårds
hus. Goethes kulturella betydelse är oomtvistad, men att han värdesatte sin
färglära högst är inte så känt. Här hämtar Albers idén att färgen har med ögat
och perceptionen att göra. Denna radikala stånd punkt finner vi i ett citat av
Goethe;
”det är passande att börja
med att studera de fysiologiska färgerna eftersom det på det hela taget handlar
om betraktaren, om ögat. Dessa färger är basen för hela vår teori…"
Genom olika försök med
efterbilder Goethe drog han slutsatsen att färgen är ett resultat av ögats
fysionomi, något som den franske kemikern Michel Eugene Chevreul (1839)
undersöker ytterligare i Lagen om simultankontrast i färg. Detta resulterar senare
i en fullständig teori om ljuset, ögat och färgseendet (1850) som kallas
Young-Maxwell-Helmholz och kallas den tricromatiska färgteorin.
Josef Albers emigrerade till
USA med sin fru Annie, som var judinna i 1933 i samband med nazisternas
maktövertagande. Albers fick ett erbjudande att kom till Black Mountain Collage
i North Carolina, ett experiment collage som byggde på principerna till John Deweys
progressiva undervisningsteorier. Josef Albers kunde han nästan ingen engelska
och när han fick frågan vad han skulle undervisa svarade han på staplande
engelska; To open eyes.
Josef Albers var central
figur i undervisningen på Black Mountain Collage. Han undervisade i kurser som
han hade lärt på Bauhaus i teckning och design. Han började utveckla det som
senare skulle bli den klassiska färgkurs som vi snart skall se närmare på.
Många av de pedagogiska
principerna på Bauhaus var sammanfallande med progressiva idéerna på Black
Mountain som;
praktik före teori (något
som explicit står i Interaction)
learning by doing (berömda
John Dewey citatet)
studera, inte göra konst
en upplösning av
förhållandet mellan konst och hantverk
att konst är en erfarenhet
och inte en vara
Inte så mycket är däremot inte sagt om
hur Black Mountain kommer att påverka Albers och hans undervisning. Många tror fortfarande att det var en konstskola, men Black
Mountain var en experimentell skola som skulle ge studenterna "generell studeikompetanse”.
Josef Albers som hade arbetat med en professionell yrkesutbildning började nu utbilda
”hela människan”. Han blev övertygad att alla kunde få ett rikare liv genom en
visuell och estetisk utbildning och välkomnade John Deweys tankar om att konst
skulle vara en del av läroplanen. Genom sitt arbete med yngre icke-professionella
började han betona självständigt tänkande som ett mål i undervisningen.
Skolans bristande ekonomi
tvingade också Albers och hans studenter att improvisera. Färgkursen som enbart
består av färgade papper, var något han samlade in tillsammans med sina
studenter. Man hade inte råd special färgade papper utan samlade på tapeter,
omslagspapper och makulatur. Man hade brist på stolar, så man satt på golvet
och undervisningen blev lekfull och informell. De billiga materialen gjorde att
man tog risker och betonade studier framför ”konstverket”. Robert Rauchenberg.
var en av Albers elever och hans collage konst och objekt kanske man kan leda
tillbaka till tiden på Black Mountain.
Om det är någon som är
intresserad kan man läsa vidare om detta i artikel av Fredrick A. Horowitz
1949 slutar Josef Albers vid
Black Mountain och blir året efter blir ledare för den nyupprättade Design
avdelningen vid Yale University. Även om Josef Albers var en habil designer,
fotograf, typograf, grafiker och poet är han mest känd som abstrakt målare och
färgteoretiker. Vid den här tiden började han en serie målningar som gått till
konsthistorien som han kallade Hommage to the Square.
Målningarna är kvadrater,
målade på baksidan av masonit med palettkniv och oljefärg. Varje målning består
av 3 till 4 kvadrater målade på varandra. Målningarnas färgsammansättning har uppenbara
färgteoretiska problemställningar som efterbild, gräns-, och simultankontrast
och andra har i mina ögon en metafysisk dimension.
Som sagt tidigare, började
Albers att utveckla färgkurs först efter han kom till USA och utmärkande för
kursen är att man skall studera och hur färgen uppträder. "Färgen är det
mest relativa mediet i konsten” säger han helt inledningsvis i Interaction of
Color. Det var också orsaken till att han var kritisk till ”teori” per se och
inte undervisade i olika färgsystem eller färgcirkeln.
När Josef Albers skulle
pensioneras så ville man publicera en festskrift till hans ära. Men Albers
frågande om man istället inte kunde publicera hans färgkurs.
När Interaction of Color publicerades
8 år senare liknade det inte något annat. Boken vägde 9 kg., kostade 200$
(1500$ i dagens penningvärde ca 12 000NOK) och upplagan var på knappt 2000 ex.
Boken bestod av 2 volymer; en textdel som Albers författade och 150 handtryckta
elevarbeten i silkscreen med över 800 specialblandade färger.
Josef Albers färglära är
fortfarande lika aktuell och en del av kostundervisningen runt om kring i
världen. Han villa att boken skulle användas i undervisningen, men den var dyr
och den begränsade upplagan som var slutsåld redan 1969 gjorde att man 1971 gav
ut en paperback utgåva med enbart 10 färgstudier. Men paperback utgåvan har nu
kommit ut i närmare 500 000 ex. i fyra olika upplagor (Abridged, Revised
edition, Revised edition and Expanded Edition och 50th Anniversary Edition) och
översättningar. I 2009 kom det ut en praktutgåva; New and Complet Edition i
samma format som förstautgåvan.
2013 var det 50 år sedan
Interaction of Color blev publicerad och det firades på Einar Granum
Kunstfagskole med ett Interaction of Color seminarium.
Det blev så
uppmärksammat att direktören Nicolas Fox Weber för Annie & Josef Albers
Foundation kom till Oslo och föreläste tillsammans med bl.a. Carolus Enckell,
Kine Angelo NTNU och professor Bruno Laeng från psykologisk institutt ved Oslo
universitet.
Det var ett par fantastiska
dagar vilket ledde till att Granum har ett fortsatt samarbete med
Albersfoundation.
Intermission
Men nu är det hög tid att undersöka ”färgens oanade möjligheter”.
Albers unika pedagogik är
fortfarande lika aktuell och en del av kostundervisningen runt om kring i
världen. Första upplagan är idag ett mycket åtråvärt samlarobjekt.
Paperbackutgåvan som har används i över 40 år behövde enligt Yale University
Press uppdatering.
Vilket ledde till att man utvecklade Interaktion of
Color som en applikation för iPad. Den är nästan en exakt digital replik av
första utgåvan, fonten Baskervill finner man igen i appen. I tillägg till de 125
färgplanscher finns 60 interaktiva färgstudier, över 2 timmar med
videointervjuer med konstnärer, designers, arkitekter och ljudfiler med Josef
Albers egna kommentarer. Appen innehåller 250 olika färgnyanser, som man kan
dra fram och tillbaka för att uppnå önskade färgupplevelser. Man kan, när man
gjort sina färgövningar också maila, lägga upp dem på Facebook eller Twitter.
Första upplagan är en
raritet men det finne ett ex. på NTNU Universitetsbibliotek och ett ex. av den
tyska upplagan på biblioteket på KHiO. På antikvariat närmar sig priset 100 000
kr, kanske mer, men för oss som älskar färg och att undervisa finns den för 98
kr på iTunes.
Epilog
Att arbeta med färg är
komplext och kräver både erfarenhet och kunskap. Ett exempel; om ni skall
printa något; arbetar ni på skärmen och utgår från RGB. När ni senare skall
printa ut en skiss använder ni 4 färger MIK och i den slutgiltiga produktionen
kanske ni använder specialblandade färger i en vårvinter. RGB producerar färger
som in finns i CMYK och omvänt och solid colorblocks i vax printern har special
blandade färger som inte finns i varken RGB eller CMYK.
Man arbetar i tre olika färgsystem
som inte har några gemensamma referenser, även om RGB och CMYK rent teoretiskt
är duala. Samma komplexitet gäller också för målare, fotografer, filmare… de
arbetar bara i andra färgsystem.
Färgen är, som Albers
påpekar, det mest relativa mediet i konsten. Den förändrar sig i samspel med
andra färger. Den förändrar sig med årstiden, tiden på dygnet och i förhållande
till din kunskap och hur utvilade dina ögon är. (Om ni vill studera efterbilden
gör ni det bäst när ni vaknat.)
Samtidigt så vet vi att
färgen inte finns, värden där ute är faktiskt färglös, en katt har ett
dicromtiskt seende, några kvinnor är tetracromatiskt vilket innebär att färgen
genereras i bak i occipitalloben, i syncentrum.
http://www.radiolab.org/story/211119-colors/
Traditionellt har man försökt förklara fysiologiskt, men det är svårt att säga vad egentligen som påverkar näthinnan.
http://www.radiolab.org/story/211119-colors/
Traditionellt har man försökt förklara fysiologiskt, men det är svårt att säga vad egentligen som påverkar näthinnan.
Den amerikanske professorn i neurobiologi Dale Purves förklarar
simultankontrasten rent empiriskt som ett resultat av evolutionen, erfarenhet
och kunskap.
Detta är i mina ögon
spännande perspektiv; färgens samspel, interaktionen inte avfärdas som enbart en
illusion, eftersom den är integrerat i vårt seende som ett resultat av
evolutionen, skapelsen om man vill och fortsätter därför att utveckla sig som
en central del av vår kultur genom erfarenhet, reflektion och kunskap.
Slutligen vill jag be om
ursäkt för den manliga dominansen i föredraget, men det har i stort handlat om en tid då
kvinnorna på Bauhaus var förpassade till vävsalen. Jag kommer gärna
tillbaka och pratar om Annie Albers, en fantastisk konstnär som alla bör känna till.
Tack för att jag fick komma!
