“A thing is never seen as it really is.”

Albers, J. (1963) Interaction og Color. NewHaven: Yale University Press.

Det är nu ett halvt sekel sedan Interaction of Color publicerades och den blev nästan omedelbart stor framgång. Ingen bok har haft större inflytande på vår uppfattning om hur vi ser och uppfattar färg. Orsaken till Interactions betydelse är att den på ett unikt sätt visar färgens oanade möjligheter och ger en logisk förklaring till dess magi.

När Interaction of Color kom ut i 1963 liknade den ingenting annat som publicerats. Den vägde 9 kg, kostade 200$ (1500 $ i dagens värde) och upplagan var på knappt 2000 ex. Boken bestod av 2 volymer; en text på 80 sidor och 150 handgjorda silkscreentryck med 800 specialblandade färger. Boken var ett resultaten av ett långt samarbete mellan konstnären, läraren Josef Albers och Yale University Press som hade tagit 8 år.

När Josef Albers kom till designavdelningen på Yale University 1950 hade han redan en lång karriär bakom sig både som bildkonstnär och pedagog. Han föddes 1888 i Bottrop, Westfalen i en hantverkarfamilj och utbildade sig som ung till lärare. Vid 32 års ålder började han på  Bauhaus i Weimar och redan efter ett par år började han även att undervisa. I 1925 fick han titeln jungmeister (professor) och var kollega med konstnärer som Oscar Schlemmer, Wassily Kandinsky och Paul Klee. När Bauhaus stängdes av nazisterna i 1933 var han den som hade undervisat längst i kollegiet. Den politiska situationen tvingade Albers och hans fru Annie, en berömd textilkonstnär, att emigrera till Amerika. Albers hade erbjudits tjänst vid den nya och progressiva Black Mountain Collage i North Carolina där han undervisade i måleri fram till 1949. Han flyttade sedan till Connecticut, och undervisar på Yale till sin pensionering1958. Han var professor emeritus i konst fram till sin död 1976.

Under tiden i Amerika utvecklade han en legendarisk kurs i färglära, det som sedan blev Interaction of Color, som enbart utgick från studentens upplevelse och erfarenheter. Han undervisade inte i färgsystem eller ”färgcirkeln” och  utan konstaterade;

…no colorsystem by itself can develop one´s sensitivity for color…

När Albers gav ut Interaction så hoppades han att den skulle användas i undervisningen, men av naturliga skäl höjdes snart röster en utgivning av en mer överkomlig och billigare paperback. Interaction of Color kom så äntligen ut i paperback 1971, illustrerad med 10 färgstudier som Albers själv valt ut och har sedan dess varit i tryck. Den har nu kommit ut i över 250 000 ex. i olika upplagor och räknas fortfarande som en av de mest inflytelserika böckerna i färglitteraturen.

 

Studenter från Einar Granum Kunstfagskole studerar Interaction of Color app. på Josef Albersutställningen på Henie-Onstad Kunstsenter, november 2014.

 

Albers unika pedagogik är fortfarande lika aktuell och en del av kostundervisningen runt om kring i världen. Första upplagan är idag ett mycket åtråvärt samlarobjekt. Paperbackutgåvan som nu har används i över 40 år behövde enligt Yale University Press uppdatering. Vilket ledde till att Interaktion of Color nu finns som en applikation för iPad och en nästan en exakt digital replik av första utgåvan, till och med Baskervill fonten har man behållit. Men inte bara det, i tillägg till de125 färgplanscher finns 60 interaktiva färgstudier, över 2 timmar med videointervjuer med konstnärer, designers, arkitekter och ljudfiler Josef Albers egna kommentarer.De interaktiva färgstudier simulerar de övningar som Albers gjorde med sina studenter bara med hjälp av färgat papper. Appen innehåller 250 olika nyanser, som man kan dra fram och tillbaka för att uppnå önskade färgupplevelser. Man kan, när man gjort sina färgövningar också maila, lägga upp dem på Facebook eller Twittra via Wi-Fi. Första upplagan är svår att komma över men ett exemplar, ett finns på NTNU Universitetsbibliotek. På antikvariat närmar sig priset 100 000 kr, kanske mer, men för oss som älskar färg och att undervisa finns den för 98 kr på iTunes.

Albers, J. (2013) Interaction of Color – application for iPad. New Haven: Yale University Press

  

Lust for Light

" Mr. Turner ” är en film av Mike Leigh som handlar om de sista 25 åren av den excentriska landskapsmålare JMW Turner liv. Joseph Mallord William Turner som föddes 1775 i Convent Garden, London och avled 1851 spelas av Timothy Spall och var en av viktigaste personerna i den brittiska konsthistorien. Han var en romantisk landskapsmålare, akvarellmålare och grafiker. Han var i sin tid en kontroversiell person med betraktas nu som helt central som landskapsmålare och viktig inspirationskälla för impressionismen.

Han antogs som 15 gammal vid Royal Academy of Arts i London av bl.a. Joshua Reynolds, och hans akvareller blev antagna på akademins sommarutställning, trots att han bara hade varit student i ett år. Detta var ett par år innan han kände sig mogen att börja med att måla med olja.

Han var allmänt känd som ” the painer of light ” och några hans verk beskriv som exempel på abstraktmåleri långt det blev en konstriktning i börja 1900-talet.

Timothy Spall vann bästa skådespelare i Cannes 2014 för sin prestation som "Mr. Turner”.

https://www.youtube.com/watch?v=Tn4zSR_5ioI

Wassily Kandisky

Wassily Kandinsky föddes 1866 under privilegierade förhållanden i Moskva men flyttade 5 år gammal med sin familj Odessa där fadern drev en te-fabrik. I Odessa gick han på skola, lärde sig att spela piano, cello och fick lektioner i teckning och måleri. Föräldrar ville att den unge Wassily skulle bli advokat och 20 år gammal flyttade han tillbaka till Moskva för att studera juridik. Kandinsky gjorde en snabb karriär och blev 30 år gammal professor i juridik vid Universitetet i Tertu 1896. Men det också vid denna tidpunkt som Kandinky bestämde sig för att överge juridiken och ägna resten av sitt liv till målarkonsten. Året innan hade han nämligen sett utställning med franska impressionister i Moskva och mötet med Monets höstackar var så omvälvande att han började måla.

Kandinsky lämnade Ryssland och började studera på en privat konstskola i Tyskland. Efter några år i Tyskland blev han antagen vid Akademie der Bildenden Künste München under Franz Stuck. Kandinskys spelade en central roll i sin omgivning, han organiserade flera konstnärgrupper och utställningar. Den mest kända av dessa var gruppen Der Blaue Reiter som genomförde två utställningar 1912 och 1913 i Munchen. Der Blaue Reiter skilde sig från den expressionistiska konstnärsgruppen Die Brucke genom en mer abstrakt inriktning. Der Blaue Reiter utgick från en primitivism som var intellektuell i sitt innehåll men intuitiv i sitt utförande. 1912 publiceras Concerning the Spiritual i Art, där han vände upp ned på etablerade föreställningar om konst och formulerade den första teoretiska betraktningen om abstrakt konst.

Vid krigsutbrottet 1914 flyttade Kandinsky till Schweiz där han började att arbeta på en bok om ” punkt och linje ” men flyttade igen i november till baka till Ryssland. Mellan 1918 till 1921 arbetade han tillsammans med IZO Narkompros (Sektionen för bildkonst vid Folkets kommissariat för Utbildning). Han är med att grundlägga över 20 konstmuseer och hade ett stort inflytande på undervisnings vid Moscow Svomas ( Fria konst studios) och Vkhutemas ( Högre utbildning för konst och teknologi ) där han utvecklade både undervisning och studieplaner. Han deltar i grundläggningen av Inkhuk (Moskvas institut för konstnärlig kultur), men hans konst och konstuppfattning kommer i konflikt med konstruktivisterna i institutets styrelse och han lämnar Moskva.

När han återkommer till Tyskland tackar han ja till en tjänst vid nyupprättade Bauhaus och flyttar till Weimar med sin nya fru Nina. Han började att undervisa igen, utvecklade sina idéer och var en av skolans centralgestalter. 

Han ägnade mycket tid till att analysera bildens olika uttrycksmedel något som resulterars i Punkt und Linie zu Fläche - contribution to the analysis of the pictorial elements som publicerades i 1926.I 1931 började National socialisterna i Dessau att angripa Bauhaus vilket ledde till att skolan stängdes 1932 och tvingade Kandisky som de flesta lärarna ved Bauhaus att emigrera. Han flyttade till Frankrike och bosatte sig i Neuilly-sur-Seine, en förort till Paris. Livet i Paris kommer att te sig lite annorlunda för Kandisky. Han kom att isoleras och fick inte något igentligt erkännande. Han levde och arbetade för det mesta ensam och umgicks enbart med några få av sina gamla vänner. Han avled 1944.

Painting as a pastime

Just to paint is great fun. The colors are lovely to look at and delicious to squeeze out. Matching them, however crudely,with what you see is fascinating and absolutely absorbing. Try it if you have not done so – before you die.

Slik begynner en liten, men  meget sjarmerende bok om maleri: Painting as a pastime av Winston Churchill fra 1922. Da Churchill i skam og fortvilelse etter fiaskoen i Dardanellene i 1915 ble tvunget til å trekke seg som marinminister, skriver han:

Overgangen fra det å lede det daglige arbeidet i Admiralitetet, til å ha noen begrensede plikter som rådgiver,  fikk meg til å snappe etter luft som et beist dratt opp fra havets dyp ….. Slik kom maleriet meg til unnsetning,"

Churchill forsørget seg  i perioder av livet med å skrive. Han ble tilbudt  £ 1000 for å skrive et essay om maleri, noe hans kone Clementine forsøkte å stoppe. Hun sa det ville irritere profesjonelle kunstnere og "tvinge ham til å skrive trivialiteter". Churchill fulgte ofte sin kones råd, men heldigvis ikke denne gangen, skriver hans datter Mary Soames i boken Churchill: His Life as a Painter fra 1990.

Teksten, som Churchill gradvis forandret over tid, blev publisert på forskjellige steder. Den endelige versjonen ble trykket i The Hundred Best English Essays i 1930. I slutten av andre verdenskrig var Churchills hobby som maler allment kjent og Odhams Press overtalte ham til å publisere Painting as a pastime i bokform,  sammen med 18 av hans malerier. Publiseringen kom meget passende for Churchill, som ved den tiden hadde blitt valgt til "æresmedlem" av Royal Academy, og hans malerier ble vist på akademiets sommerutstilling i 1948. Dermed ble boken en umiddelbar suksess, og en av hans mest leste bøker.

Churchills bilder er tradisjonelle oljemalerier, og han malte for det meste landskap selv om han også arbeidet med stilleben og portretter og han hadde ikke så mye til overs for ”moderne kunst”.  Han fikk leksjoner av profesjonelle malere og utviklet med tiden en impresjonistisk stil. Selv om han laget over 500 malerier, var han beskjeden og hans første utstilling var under pseudonymet Mr. Winter, og ingen av bildene var til salgs. 

Winston Churchill (1933) A Study of Boats 

De fleste eksperter er enige om at Churchill hadde talent og kunne sikkert ha utviklet seg til en profesjonell maler. Nå var det slik at han ved siden å male samtidig skulle redde imperiet.

Painting as pastime er ikke vanskelig å få tak i da den finnes i mange utgaver. I tillegg til at den er oversatt til tysk og fransk, foreligger den også på finsk og japansk!

https://www.winstonchurchill.org/images/pdfs/for_educators/BACH-EnglishLanguage.ChurchillPainting.pdf

Som kjent har også tidligere president George W. Bush begynt å male og han skal etter sigende ha blitt inspirert av Churchills Painting as a pastime.

http://guardianlv.com/2013/11/george-w-bush-wants-to-paint-like-sir-winston-churchill/